Dag 48. Då blev jag riktigt, riktigt rädd.
Ämnet kommer, även i dag, från Linda.
Ja, de största rädslorna i livet har ju med att det skall hönda familjen någonting.
När sonen, då ca 1,5 år, var med på släktmiddag på en högt belägen restaurang och var utanför med sin farfar. Jag fick se genom fönstret hur han klättrade på möbler mot en mur som vätte mot ett "stup" på ca 7-10 m, då vart jag vettskrämd.
När dottern, då två år, hade fått i sig järntabletter och fick in på akuten, då vart jag livrädd.
Det har säkert varit många fler gånger, men dessa var de jag spontant kom att tänka på.
Ja, de största rädslorna i livet har ju med att det skall hönda familjen någonting.
När sonen, då ca 1,5 år, var med på släktmiddag på en högt belägen restaurang och var utanför med sin farfar. Jag fick se genom fönstret hur han klättrade på möbler mot en mur som vätte mot ett "stup" på ca 7-10 m, då vart jag vettskrämd.
När dottern, då två år, hade fått i sig järntabletter och fick in på akuten, då vart jag livrädd.
Det har säkert varit många fler gånger, men dessa var de jag spontant kom att tänka på.
Kommentarer
Postat av: soffie
usch vilka hemska saker förstår att du vart livrädd då!
kram
Postat av: maria
mmmm då skulle jag oxå blivit rädd...är oxå rädd att det ska hända mina nära och kära något..
må så gott !
kramar om
Trackback
