Second time around

Funderade på en sak...
Jag vet att det är likadant för de flesta. Alla har att göra mest hela tiden. Tiden, den räcker liksom inte till.
Själv är jag (förhoppningsvis) snart klar med måstena för i dag. (Tvättmaskinen håller på att centrifugera nu) I morgon jobbar jag kväll, och skall hinna med bla. att svänga förbi kontoret innan. På onsdag jobbar jag till 16, sen har vi årsstämma kl.18. Vill inte tänka på när jag är hemma efter det... Torsdag, ja, då skulle jag varit ledig, men nu ville en arbetskompis byta, så jag får jobba till 15. Fredag, ja då är jag ledig: Frissan klockan 9.00, sen tror jag att jag har lite att skriva rent sen onsdagen. Så skall man väl försöka sig på att vara lite social och fira Valborg också. Lördag, Söndag o Måndag= jobb.... Ja, så fortsätter det.



Dit jag ville komma är att det är så tragiskt! Alla har så fullt upp att man inte hinner att göra roliga saker, umgås med sina vänner... Vilka det nu är, det är nästan bortglömt.
Vart är vi på väg?
Skall det vara så här?
För jag antar att det är fler än jag som bara väntar på "att bara, efter det där... då blir det lite lugnare". Och så blir det aldrig det!