Små barn - små bekymmer...
Besökarantalet här på nya bloggen har pendlat mellan 12- 26 per dag.
I den gamla hade jag på slutet runt 70-80, tidigare bra många fler.
Jag menar, vilka var alla de som läste där som inte har hängt på hit?
Och varför ville de inte hänga med?
Nåja, det spelar ju ingen roll, men man kan ju fundera...
I kväll har gubben och jag suttit ute på altanen med infravärmare på och markis nerdragen.
Väldigt mysigt, med smattrande regn utanför.
Nu skulle jag kunna tänka mig att gå och lägga mig.
Men.
Jag har ju tonårsbarn.
Denna regniga kväll är det dottern som är ute på stan eller nåt.
Och inte behagar ha mobilen på.
Sånt gör mig så förbannad! Hur svårt kan det liksom vara att ha på den??!!?!

Jag tror att det är många som inte skrivit och orkat kommentera när det har varit varmt väder.
Men nu när det verkar ha regnat ganska mycket i landet märks det att folk hoppat in på sina bloggar igen. Mitt besöksantal har också gått ner under sommaren.
Och det där med tonåringar och telefoner kan göra en vansinnig. varför tjata sig till en telefon när dom inte svarar ? Brukar jag fråga mina döttrar.
Ha en bra kväll och hoppas dottern svarar snart.
kram
Den enkla förklaringen är att dom inte förstått sitt eget bästa. hihi
Nu är det natti natt för mig
Kram Wille
Ja, visst undrar man... När jag började blogga så hade jag också många besökare, men så fort jag började blogga om mina spökerier så försvann mer än hälften. Nåja, strunt i det nu och fortsätt du att blogga som vanligt. Jag fortsätter att hänga med. Har ju besökt dig sedan min första blogg (Suntliv) :-)
Kram,
Eva
PS: Min dotter är likadan och stänger av mobilen ibland, jätteirriterande....
Nu har även jag hittat hit - bättre sent än aldrig :) Har varit helt borta från blogglivet i ett par veckor...
Irriterande att inte kunna få tag på dottern. Hoppas hon kom hem safe and sound!
Tro mig!!!
SKITSVÅRT!!!!
Moahahhahahha
Mitt besökarantal har också dalat trots att jag finns kvar på samma ställe. =/
Men jag hänger här, ha en go helg och tur att dottern masade sig hem till slut:)