Dra åt svångremmen...
Nu har vi ju nästan 6000 mindre ut varje månad, och det känns riktigt surt!
Förut levde vi visserligen väldigt gott, och det går ju absolut ingen nöd på oss nu heller. Men man måste ju ställa om sig. Att inte bara kunna köpa "vad man vill" längre, utan tänka både en och två gånger. Att planera maten och följa inköpslistor. Att behöva neka dottern pengar till en pizza med kompisen en tisdagskväll, och säga att hon får komma hem och äta i stället...
Jag vet att vi inte har det dåligt jämfört med många andra, och att detta kanske sticker i ögonen. Men just nu känns det ändå trist.
Själv fortsätter jag att "porrsurfa" och göra fina collage med kläder och annat som shoppingsurrogat.
Nåja, snart får jag heltidslön, och bilen är snart betald. Det kommer att lätta gott! =)
Jag oroar mig mycket för att vi ska hamna i samma situation som er...
Kram!
Det är jobbigt att ställa om sig, (faktiskt även när det blir till det bättre, vilket jag varit med om vid något tillfälle, då snålade jag ändå så det stod härliga till. Kunde inte förstå att jag skulle handla det "bästa" inte det "billigaste")!!
Som "pensionär" kollar jag nu efter röda lappar på varor, och det går ju relativt bra när man är ensam i hushållet. Men inge roligt att behöva neka barnen, det förstår jag verkligen! Enda "trösten" är väl att vi säkert inte är ensamma i den här verkligheten.
Pengar löser inga problem sägs det, - men det vete katten...
Må så gott!
Det var så jag tydde det också, och det är ju skönt när det blir bättre!
Ha en trevlig tisdag kväll.
Kram
hmmm.. aldrig kul när pengarna känns som at dom inte räcker.
Jag vet precis hur det känns! Klippte alla mina konto/kredit-kort häromdagen... suck!
